Om man var funktionshindrad förr i tiden, då var det ett tufft liv som väntade. För det första användes inte ordet funktionshindrad. På den tiden användes ord som: idiot, sinnesslö, imbecill, dåre, efterbliven, krympling, vanför, kroniker, invalid, handikappad och många fler därtill. Orden har varierats i oändlighet, men orden har också pekat på att problemet inte legat hos den fu
nktionshindrade, utan hos den uttalande personen själv.

Idag har tonfallet ändrats radikalt. Nu använder man ord som funktionshinder, nedsatt funktionsförmåga eller funktionsnedsättning.

När man läser de tidiga uttalanden om funktionsnedsatta, kan man lätt se att synen på dessa människor skiftar både mellan tidsepoker och kulturer. Historiskt sett var en funktionsnedsättning ett straff från Gud, eller helt enkelt familjens fel.

Förr fanns inte hjälp att erbjuda en funktionshindrad person. Oftast var de helt hänvisade till olika institurioner. De har till och med omyndigförklarats och ansetts som helt obildbara. Hur många är medvetna om att man till exempel började med individer med funktionsnedsättningar när det kom till de nazistiska utrotningarna? Sverige var inte mycket bättre. 63 000 individer tvångssteriliserades i Sverige i rashygienens namn.

Som man kan förstå var det inte lätt för de som led av funktionshinder förr. Att bli tvingad att leva på instutitioner som inte hade mycket förståelse för de olika behoven, var nog mer ett straff för individen än någon hjälp. De som var bosatta på instutitionerna var mer eller mindre fråntagna sitt mänskliga värde. Det var mer som att skyffla undan problemet, så att allmänheten inte skulle behöva se dessa “mindervärdiga missfoster”. Tyvärr var det inte många som förstod att även dessa personer med funktionshinder hade känslor, och om de nu skulle räknat ut det, var det ingen som brydde sig om det. Tvångssteriliseringar på instutitionerna var heller ingen ovanlighet, då folk var rädda för att de skulle föda fram ytterligare funktionshindrade individer.

Denna behandling som människor har fått genomgå är fruktansvärt tragisk. Ingen ska behöva känna på det sätt som de flesta här måste ha gjort. Tack och lov har man lärt sig med tiden att alla människor har lika värde.